Vi sträcker skedar mot hålen
Det är inte dit dem ska
Vi sträcker skedar mot himlen
Det är inte dit dem ska
Vi tittar ner i underjorden via kameror
Här finns otaliga vittnen men ingen rättvisa
Marken brister många gånger innan den verkligen brister
Himlen faller flera gånger innan det slutligen inte är någon skillnad
På himmel och mark
På hav och moln
*
Föreställ dig en väns eller främlings saliv
Hur munnen droppar tills den är torr och hur den då kommer tillbaka som längtan
Lägg tungan i luften och fånga upp andetagen
Tala med den tungan, uppbyggd av många tungor
Ropa med den
Sträck fram den i tystnad, rör den i mörkret, släck varandras törst efter rättvisa
*
Öppna militärmaktens mun
Pressa in skedarna i de intelligenta vapnens centrum och vrid om tills de kollapsar över sig själva
Rinner ut i inte längre ockuperat vatten
Blåser bort från jorden som åter blommar
*
Ett barn med tusen sätt att använda en sked
Sara Hallström är poet med sex utgivna diktsamlingar samt pedagog inom förskola, folkhögskola och särskola. Saras dikt går i dialog med en dikt av Careen Koleilat.
Careen Koleilat är en libanesisk-palestinsk trans/icke-binär filmskapare som utforskar teman som migration, queerness och familjedynamik. Under 16 år har den främjat inkluderande berättande och utmanat gränserna för narrativ inom film.
Language as a spoon/Tongues and language/Lick my language/Away, Taste It/Try it