I min gamla heliga vrå, inom murar som aldrig är tysta, gränder som slingrar sig som en sång, den heliga mark, där historiska hus står nära varann.
En susning av vind genom staden där vi delar och minns. Jerusalem. Al Kuds, som en evig stjärna av hopp och fred, där historien möter framtiden i en stad fylld av heligheter.
Gatorna var fyllda av muller och liv. Där stod mängder av människor och gott om musik. De gamla väggarna bär sorl från förr. Skratt. Folk som väntar på att komma hem, till det som tillhör dem, med blommor, presenter och hoppet om sitt land.
Jag kallar mitt folk, hör min röst. Eko i natten, ett löfte att vi tillsammans, går hand i hand. Det byggdes och byggdes i detta älskade land. Den som tror och hoppas är säker, säger man.
Under solens värme vid olivträdets mark fläktar vindarna av hopp. Drömmar vävda med hårt slit på ockuperad mark. Öppna fönster, tvätt, pelargon, apelsinblomman så skir, ger löfte om vår skatt.
Den som läser boken, vet historien om allt.
En svala såg allt, vår budbärare av hopp och vårens första ljus. Hon försvann. Hennes ögon var små svarta hål som såg allt. Barnen som hade en bok i sin hand.
Kommer svalan berätta om allt? Denna sömnlösa natt.
Svala, finns det nånstans?
Kan du berätta för min mamma, ifall jag dör?
Förklara för henne varför jag försvann.
Rim Khazaal Nilsson, född i en skiftande himmel under 80-talets krig, är en poet med en fot i Libanon och en i Sverige. Hjärtat är delat mellan Palestina, Beirut och Sverige. Hon är släkt med flera Nakba-överlevare och medverkar i det välgörande projektet En viktlös skärva av tid i Gaza (Aska förlag, 2024).
Mahmoud Darwish (1941-2008) var en palestinsk poet och en ledande röst för sitt folks kamp och lidande. Han skrev om djup kärlek till sitt hemland och en passion för frihet och rättvisa. Darwishs poesi är politisk aktivism med en stark känsla av mänsklig erfarenhet. En ikon.
En kvinnlig soldat ropade: "Är det du igen? Dödade jag dig inte?" Jag svarade: "Du dödade mig... och precis som du glömde jag att dö.