Tiden är för Ashraf,
en del av ett tempus.
En del av ett universum,
det universum som är argt och sviket.
Den del som är full av rysningar och skam,
och Ashraf ser att världen saknar neutralitet.
En illusion, den där Neutraliteten,
all etikett människor har lärt sig, fallerar skamlöst.
En fluga fast i en glasburk slår emot
glaset, gång på gång på gång.
Men friheten är relativ, och ingen översättning
ger rättvisa. Fängelset byggt med murar
av marknära Ozon.
Och även om de tillåts fria
är ödet, att falla död.
Ashraf kan inte skratta,
inte heller gråta eller le.
Han vill, men kan inte leka människa,
förblir obrydd vad gäller lekens fasad.
Det Ashraf känner,
lemmar som tvingas röras,
syrebrist mellan väggar.
Det Ashraf vet,
andra får besluta om hans död,
andra får sörja honom,
och de andra
får inte ta farväl.
Ashraf ser sin far
genom ett tjockt, skottsäkert glas.
Sen försvinner han för gott,
och Ashraf skuldbelägger;
För en far är en far, och vägrar se sin son gå bort före han själv.
Ashraf undrar;
Varför skrämmer döden oss till döds?
Får inte lov att ta farväl,
får inte lov att sörja,
och de andra
får lov att styra hans kropp,
och nu kan han inte längre producera tårar.
Soldater som bär färglösa uniformer,
eller, lagar med regeringar som belägrat hans kropp.
Det finns en Suveränitet som koloniserar,
en koncentrerad instinkt som levande varelser inte kan skaka bort.
Ashrafs ensamhet belägrar honom.
Ashrafs ensamhet kväver honom.
En Ånger, och han vill inte längre kallas människa, om detta är
vad en människa är.
Ashraf vägrar att lyfta sin hand,
blir istället oförmögen att röra den alls.
Bunden av sorg,
men misslyckas att gråta sina tårar.
Allt Ashraf någonsin vetat,
äter honom inifrån.
Förtär varenda chans,
han har att överleva.
Allt Ashraf någonsin vetat,
tar kål på honom långsamt,
och han säger
det är för sent för ett botemedel.
Lara Kallström, född 2001, skriver både poesi och kortprosa. Hon har en kandidat inom retorik och studerar dramatiskt skrivande vid Teaterhögskolan i Malmö. Laras dikt går i dialog med Ashraf Fayadhs dikt Tense times.
Ashraf Fayadh är en palestinsk poet och konstnär, född 1980 i Saudiarabien. 2015 dömdes Fayadh till döden för apostasi och hädelse baserat på privata konversationer samt dikter ur hans diktsamling Instructions Within. Straffet omvandlades till åtta år i fängelse och 800 piskrapp, och Fayadh räknades som en samvetsfånge av Amnesty International. Dikten Tense Times publicerades via The Guardian 2016, skriven och publicerad medan Fayadh fortfarande satt i fängelset. Han blev frigiven efter åtta år och åtta månader.