Iraki: En dag såg jag Abu Ibrahim hålla en Kalasjnikov i handen istället för käppen som han brukade ha. Jag fick en konstig känsla av att allt hade blivit onormalt. Han berättade att lägret på kullen hade blivit farligt.
Butler: Hösten 2001 missade USA chansen att omdefiniera sig som en del av ett globalt community. Istället skruvade landet upp den nationalistiska diskursen, utökade övervakningsmekanismer, upphävde grundläggande rättigheter och implementerade olika former av implicit och explicit censur. Bushs uttalande ”Antingen är du med oss eller med terroristerna” gör det omöjligt att inta en position i opposition till båda. Det har att göra med uttalbarheten av ordet ”slakt” i kontexten av att Israel har slaktat och slaktar palestinier. Liksom terrorist, är slakt ett ord som inom den hegemoniska grammatiken reserveras för orättfärdiga akter mot First World nations.
Said: USA är också det främsta stödet för Israel, den stat som som jag som palestinier anser har förstört det samhälle och den värld där jag föddes.
Iraki: När jag gick in för att få lite vila kom syster Bahaa in med morgonkaffe och en cigarett och påminde om den nya dagen, den första utan Abu Ibrahim. Jag fick senare veta att Abu Ibrahim hade träffats av en raket och att explosionen hade slitit hans kropp i stycken.
Butler: Förlust och sårbarhet tycks följa på att vi är socialt konstituerade kroppar, förbundna till andra, med risk för att förlora dessa förbindelser, blottade för andra, med risk för att utsättas för våld på grund av denna blottläggning. När vi förlorar någon, eller tvingas bort från en plats eller ett community, tänker vi kanske att vi bara går igenom något temporärt. Men när vi går igenom detta, avslöjas kanske något om vilka vi är, något som beskriver de band vi har till andra, som visar oss att dessa band konstituerar vilka vi är, band eller förbund som vi består av.
Said: Tanken på en sluten civilisation är enligt min uppfattning omöjlig. Den verkliga frågan blir då om vi till sist vill arbeta för civilisationer som är skilda åt eller om vi ska välja den mer integrationsinriktade men kanske svårare vägen, alltså försöka betrakta dem som om de utgör en enda väldig helhet vars exakta konturer är omöjliga för en enskild människa att urskilja.
Iraki: Sådan var Abu Ibrahim som ofta kom och besökte de sårade på sjukhuset. Jag brukade också ofta gå till honom uppe på den gröna, blomstrande kullen. Han var upptagen, vattnade sina blommor, grävde i marken och sa: ”Jag är en bonde och en son till en bonde” En gång när jag besökte honom visade han mig ett hål i marken efter en explosion. Jag lovade att jag nästa gång skulle ta med mig en buske som han kunde plantera i hålet och det gjorde jag. Efter det brukade han berätta hur busken växte och att den snart skulle vara stor som ett träd.
Butler: En möjlighet att tänka om USA:s hybris och vikten av att etablera radikalt egalitära internationella band. Att göra det innebär en typ av förlust för landet: USA:s föreställning om att vara berättigad världen måste ges upp, förloras och sörjas, som narcissistiska och grandiosa fantasier måste förloras och sörjas. Ur denna erfarenhet av förlust och fragilitet uppstår möjligheten att knyta nya band. Ett sådant sörjande kan kanske förändra vår förståelse av internationella band och i grunden reartikulera möjligheten för demokratisk politisk kultur.
Let’s face it. We’re undone by each other. Och är vi inte det, missar vi något. För om jag är medskapad av dig, så är du redan av mig, och jag är ingenstans utan dig. Jag kan inte uppbåda ett vi utan att finna på vilket sätt jag är bunden till dig, genom att försöka översätta med att märka att mitt eget språk måste brytas upp och bytas ut om jag ska känna dig. Du är vad jag vinner igenom denna desorientering och förlust. Detta är hur människan skapas, igen och igen, som det vi ännu har kvar att lära känna.
Darwish: Men jag är flyktingen
Försegla mig med dina ögon
Ta mig var du än är
Ta mig vad du än är
Skänk mig ansiktets färg åter
Och kroppens värme
Hjärtats och ögats ljus
Brödets och rytmens salt
Jordens smak… Moderlandet
Värna mig med dina ögon
Ta mig som en relikt från sorgens herrgård
Ta mig som en strof från min tragedi
Ta mig som en leksak, ett tegel från huset
Så att våra barn kommer ihåg att återvända
Iraki: De spridda resterna av hans kropp återgick till jorden på kullen. Kullen som han hade vårdat och skyddat i flera år.
Texten är hämtad ur:
Butler, Judith. Precarious Life - The Powers of Mourning and Violence. 2:a uppl. London: Verso, 2004.
Youssif, Iraki. Dagbok från Tal El-Zaatar – En läkares vittnesmål om belägringen och massakern 1975-1976. Översättning från engelska Joel Igor Hammad Magnusson. Lund: Celanders förlag, 2021.
Said, Edward W. Från exilen – Essäer 1976-2000. Översättning Hans O. Sjöström. Stockholm: Ordfront, 2000.
Ellen Nordmark är poet och litteraturvetare. Hon är aktuell med sin andra diktsamling Epos som kom ut i år på Modernista förlag. Ellens text går i dialog med verk av Youssif Iraki, Judith Butler, Edward Said och Mahmoud Darwish.
Youssif Iraki är född i Haifa, 1948 fördrevs han familj från Palestina till Libanon. Han var läkare på Röda Halvmånens sjukhus i flyktinglägret Tel Al-Zaatar, Beirut, före och under den belägring som lägret utsattes för våren och sommaren 1976. Han är numera bosatt i Norge där han är verksam som författare och konstnär.
Judith Butler är en amerikansk filosof och professor i retorik. Hen fick stor uppmärksamhet med boken Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity (1990) och har sedan dess varit viktig inom såväl feministisk teori, queerteori, politisk filosofi och etik.
Edward Said var en palestinsk-amerikansk författare, litteraturkritiker och politisk aktivist. Han föddes i Jerusalem men bodde större delen av sitt liv i USA, varifrån han starkt engagerade sig för Palestina. En av hans mest kända verk, och tillika begrepp, är troligen Orientalism från 1978.
Mahmoud Darwish var en palestinsk poet och författare, ofta ansedd som Palestinas nationalpoet. Han belönades med ett flertal priser och översattes till många språk. 1988 författade Darwish den Palestinska självständighetsförklaringen.
Ta mig var du än är
Ta mig vad du än är
Skänk mig ansiktets färg åter